Att bli Värkmästare

En utvärdering av Värkstaden, ett delprojekt i DELTA-samverkan på Hisingen

Hisingen november 2003
Mats Eriksson och Monica Forsell

      Inledning
      I förordet till skriften Rehabilitering med livskvalitet som mål, skriver Gunilla Brattberg;
      ”Idag är pengar ett centralt begrepp i vård och samhälle. I monetära termer ska man kunna visa att det man gör är lönsamt. Mål för all rehabilitering med samhällets medel är tillbaka till lönearbete, ofta det arbete som har gjort individen sjuk. Många smärtpatienter känner sig skyldiga att bli friska…Om man lämnar lönearbete som mål har det dock visat sig att människor med mångåriga smärtproblem till mycket låg kostnad kan rehabiliteras till rimligt god livskvalitet. Nyckelorden är äkta möten och livsnära samtal där människor kan få kunskap, kraft och hjälp att bearbeta sorgen och skuldkänslorna. När individen rehabiliterar sig i egen takt tar processen cirka ett år, den tid det tar att gå igenom sorgen över den förlorade förmågan och att hitta en ny identitet där värken och smärtan är integrerad i livet.”

      Vi har under arbetet med att utvärdera Värkstaden på Hisingen – en aktivitet inom Delta-samverkan – haft förmånen att möta några grupper av människor med mångåriga smärtproblem. Dessa möten har inneburit att vi har fått en liten inblick i en för oss relativt okänd värld, en värld där vi mötte svårt sjuka människor som aldrig kommer att bli friska eller ens bättre men som återtagit kontrollen över sina liv, lärt sig att leva med sin sjukdom och återfått sin livskvalitet. Dessa möten har varit, minst sagt, omtumlande, krävt en hel del eftertanke och reflektion och varit mycket lärorika.
      I den här rapporten låter vi de människor som deltog i samtalen komma till tals tillsammans med de två projektledarna, Ann Karltun och Wanja Jällbrink, som är ansvariga för verksamheten.

      Syftet med rapporten är att göra en utvärdering av Värkstaden på Hisingen och i den visa om, och så fall på vilket sätt, Värkstaden påverkar deltagarna.


      Bakgrund
      Ann och Wanja hade mött patienter med smärtproblem i sina arbeten inom vården under lång tid och beskriver att de ofta funderade på om problemen även kunde ha med personernas livssituation och livsstil att göra. Under lång tid handlade det endast om funderingar eftersom de uppfattade att de inte hade vare sig tid eller redskap för att närmare bearbeta problematiken. Under 1997 deltog Ann och Wanja i en utbildning på Nordiska Hälsovårdshögskolan där de intervjuade kvinnor med smärtproblematik. Vid dessa samtal växte frågan om hur kvinnorna blivit bemötta i vården och om deras liv kunde ha sett annorlunda ut om deras problematik hanterats på ett annat sätt.
      Utifrån sina egna erfarenheter från vårdarbete, de nya kunskaperna under kursen ”Livsvillkorens betydelse för kvinnors hälsa” och arbetet med den nystartade Hälsodisken inom Delta-samverkan på Hisingen, formades idén att starta Värkstaden.
      Den utlösande faktorn var Gunilla Brattbergs medverkan vid två föreläsningar i mars 1999, en för personal inom försäkringskassan, primärvården och individ- och familjeomsorgen samt en för allmänheten. Intresset var mycket stort och som en reaktion på dessa föreläsningar framkom ett önskemål från många av åhörarna att det borde öppnas en Värkstad även i Göteborg.

      Värkstaden i Göteborg ingår i ett nationellt nätverk för Värkstäder. Verksamheten bygger på de idéer som formulerats av Gunilla Brattberg, läkare och specialist i anestesiologi och smärtlindring, och har prövats under ett tiotal år, bl.a. i projekt Värkstad. Värkstadsarbetet kompletterar traditionell sjukgymnastik och läkemedelsbehandling och har sin bas i kognitiv beteendeterapi. Viktiga innehållsmoment är kunskap om smärta och hur smärta påverkar individen, genomförandet av existentiella samtal där olika livsfrågor bearbetas och där tid ges för reflektion kring vad man kan, vad som är möjligt och vad man vill för att kunna leva med sin smärta och utveckla ett mer meningsfullt liv.


      Resan till helvetet ……och resan till livet
      Allt Värkstadsarbete vilar på några grundprinciper:
      - all rehabilitering skall ske på individens villkor och i individens takt
      - möten med människor som har empatisk förmåga och med människor som har liknande erfarenheter
      - medicinsk och ergonomisk rehabilitering måste kompletteras med kognitiv beteendeterapi
      - medvetenhet, förståelse och aktiv handling är grundläggande beståndsdelar i processen

      Gunilla Brattberg beskriver den process som en människa går igenom när man får beskedet att vården inte kan ge någon lindring utan att man tvingas leva med sin smärta som en resa mot helvetet. En resa som man alltför ofta får göra alldeles själv. Människor med svår värk, smärta eller obotliga handikapp namnger detta helvete som; ett svart hål, djup kris eller total katastrof. Helvetet är personligt och subjektivt och man upplever att ingen annan förstår, inte de professionella i sjukvården och inte heller de närmast anhöriga.
      Resan till helvetet innebär att man passerar fjorton stationer – liksom Via Dolorosa i Jerusalem gjorde.

      Figur1.Smärtpatientens Via Dolorosa. Publicerad med benäget tillstånd av Gunilla Brattberg.


Utskriftsversion Utskriftsversion

uiqt|wB&pqttm%vq5o}{|in{wvH%vozmoqwv5{mpqttm%vq5o}{|in{wvH%vozmoqwv5{m